Perukprovning

I söndags valde jag att gå ut officiellt på Facebook med att jag drabbats av bröstcancer. Det är nog många som höjt på ögonbrynen pga det inlägget och jag erkänner att jag nog också hade gjort det innan jag själv blev sjuk. Men det kändes rätt att göra det då jag tycker att det är så jobbigt att springa på vänner och bekanta som undrar hur jag mår. Det är jobbigt att berätta och det är ännu jobbigare att stå i mataffären och berätta att man inte mår så himla bra. För det känns inte ok att ljuga och säga att allt bara är fint, för det är det ju verkligen inte. Sen så tisslas och tasslas det så mycket på en så här liten ort, där vi bor, så förr eller senare kommer det ut. Då känns det bättre att ha berättat själv. Så nu har jag släppt ut monstret ur garderoben.

Igår var jag i stan och fikade med min fina vän L. Jättemysigt var det att äntligen träffas. Vi har annars tät sms kontakt med varann och det är inte fel det heller förstås. Tack för igår vännen!

På kvällen var jag iväg på massagebehandling i Lödöse, hos en jätteduktig tjej. Det var andra gången igår, men första sedan jag blev sjuk. Hon är friskvårdsterapeut och kombinerar olika sorters behandlingar och det känns jättebra. Idag är jag lite öm på ställen där hon fick jobba lite extra på, men det är på ett skönt sätt. Jag ska försöka gå dit en gång i månaden hädanefter, så jag blir av med obalanser och får rensat ut gammal skit.

I förmiddags var jag och M i perukaffären i Göteborg. Jag försökte att inte tänka så mycket innan jag kom dit. Blockerade de jobbiga tankarna. Jag och M fick hjälp av en tjej som hette Lotta, som visade oss några olika peruker. När Lotta hjälpte mig på med den första så vågade jag nästan inte se på mig själv i spegeln. Men jag var ju tvungen och det gick ok. Men den var ful, så jag provade vidare. De flesta var ganska tunna jämfört med mitt egna hår, så det kändes lite naket. Ett par fanns inte i någon bra färg. Någon kliades i pannan. Jag hade så gott som bestämt mig för en halvlång page variant som var ok när jag frågade om det fanns någon mer. Lotta gick och kikade och kom tillbaks med en långhårig blond historia. Då lös M upp som en sol! Jag hade tänkt mig en kortare sort för att det är lättare att sköta och så blir den inte så tung. Men när jag provade den så kände jag att den kändes mer som mitt eget hår. Det var tjockare och hårfärgen var väldigt lik min egen. Däremot var den längre. Det kunde ju vara lite kul i början, men när den blir sliten eller om jag tröttnar så kunde man klippa den. Luggen var lång, så den kan jag klippa om jag vill. Min rekvisation från sjukhuset var felaktig, så jag fick inte med mig peruken hem. Men det fixar vi en annan dag.

På eftermiddagen var jag tvungen att gå till vårdcentralen, för hostan har inte gått över och dessutom har jag fått ont i halsen också. Man ska inte opereras eller få cellgifter om man är sjuk, så jag var tvungen att kolla upp detta. Som tur var låg snabbsänkan bra och det var ingen halsfluss eller annat som satte stopp för de fortsatta planerna i veckan. När jag kom hem kändes det som mitt huvud skulle explodera. Men jag är van vid att känna så när jag varit iväg på jobbiga saker sista tiden. Antar att jag är så spänd och orolig även om jag inte är medveten om det, så när det släpper kommer huvudvärken.

Nu ska jag hoppa in i duschen. Det är dags för tre dubbelduschar inför operationen imorgon. Två idag och en imorgon bitti. Operationstvålen är också en historia för sig. Jag fick ingen från sjukhuset den här gången, så jag tänkte köpa en på Apoteket, men det fanns bara en sort för 300 kr. Lite väl lyxig dusch kanske! Kollade på två olika Apotek, men fick till slut be mina föräldrar kolla i stan när de var där. Till slut hittade de den rätta för 107 kr. Allt går så himla smidigt hela tiden...