Sminkkurs och ödem

Det har gått en vecka sen förra inlägget och jag har fortfarande svullna fötter. Det har blivit bättre nu när det fina vädret försvunnit, men det är inte helt bra. Usch o fy, vad hemska de sett ut. Riktigt pluffsiga, inga fotknölar och om jag stack in en finger i pluffset så blev det en grop. Det har känts darrigt i benen, som mjölksyra. Det känns lite konstigt i hålfoten och som om jag har blåmärken på fötterna. Fjällar gör jag också om mina stackars fötter. Skinnet har väl spänts ut så mycket. Sköterskan i Uddevalla tyckte jag skulle höra av mig efter en vecka om det inte gått över. Kanske ska slå henne en signal imorgon då.

Idag var jag på Sahlgrenska, på sminkkurs hos Look Good Feel Better. Vi fick rengöringsprodukter, cremer, foundation, och annat smink i en necessär. Vi gick igenom tillsammans hur man skulle göra och det blev nog ganska ok, men ingen dramatisk förändring mot hur jag brukar sminka mig. Vi var 12 st cancerdrabbade kvinnor och många var väldigt pratglada. Det hanns dock inte med, vilket var lite synd. Jag var inte riktigt på humör för att gå dit idag, men väl där var det rätt ok. Vi fick ju dessutom gratisprodukter att ta med hem. Alltid trevligt!

Efter sista fecen

Biverkningarna efter sista cytostatikabehandlingen kom som vanligt, som ett brev på posten. De första dagarna var rätt ok, men sen droppade de in en efter en. Magen lade av, öm över hela ryggen, magkatarr, svampinfektion i halsen och otroligt trött så jag knappt orkade upp för trappan. Därefter började det värka i ögonhålorna, jag fick yrsel och blev ljuskänslig. Kändes som jag hade på mig ett par glasögon som inte passade i skärpan. Jag låg i ett mörkt rum och led i ett par dagar. En förkylning hittade mig såklart och nu har jag även fått svullna fötter och knän. Jag pratade med en sköterska i Uddevalla om det och hon verkade förvånad. Har dock hört flera stycken som fått det som biverkning av cellgifterna. Jag ska höra av mig imorgon om det inte gett med sig. Antar jag får vätskedrivande i så fall.

Ursäkta för dålig uppdatering här, men jag har bara inte orkat skriva. Visst är det skönt att cellgifterna är över, men det betyder inte att jag mår bra. Jag kämpar på och det känns lite lättare nu när det är fint väder. Längtar efter att ligga och påta i rabatterna och blir lite stressad över allt ogräs. Men jag orkar bara inte. Har klippt rosorna till slut i alla fall och mamma har hjälpt mig med lite ogräs. Det får bli som det blir i år. Vi får hoppas det kommer fler somrar, med eller utan ogräs.

1 av 3 får cancer. Men alla berörs.

Har ni sett den här filmen från Cancerfonden på TV? Vad tycker ni? Vad tänker ni?

FEC FINAL!!!

Värdena var helt ok i fredags morse kl 8, enligt Provtagningen på Uddevalla Sjukhus, så vid 9 fick jag mina sista cellgifter!!! Jag började må illa så fort jag lade mig i sjukhussängen, men min sköterska bullade upp med skorpor, tre olika drycker och sugtabletter för att jag skulle hålla det någorlunda i schack. Trycket över näsan och pannan var inte så farligt den här gången faktiskt. Det kom först när det bara var ett par minuter kvar av droppet. Skönt!
Jag var väldigt trött efteråt och sov halva vägen hem. Tur att mamsen ställer upp som chaufför och stöd så gott som hela tiden! När jag kom hem varvade jag sovandet med illamående i vanlig ordning, men jag slapp den hemska huvudvärken i alla fall.

De följande dagarna har ändå varit ganska ok. Jättetrött och lite smått illamående, men ändå ok. Kanske blir allt lite lättare när man vet att man är klar med det här cellgiftsträsket?! Men visst smakar allt skit i stort sett och jag springer på toa femtielva gånger varje natt... Ok, något överdrivet kanske, men på natten föredrar jag att ligga i min säng.

Har märkt att håret på huvudet börjat ta fart. Ja, inte direkt så att man behöver hålla i sig, men det har blivit tätare. Rakade det kortare förra helgen för att det var så glest, men nu börjar det alltså ta sig. Frågan är när man ska låta det växa? Allt behöver ju inte vara jämnlångt...

Tillsammans kan vi besegra cancer



Kanske, kanske inte...

Mina värden ligger på gränsen till att jag ska få sista cyton imorgon. Därför ska jag åka dit tidigare imorgon bitti och ta nya prover, så får vi se om jag blir godkänd. Konstigt, jag känner mig inte sjukare än vad jag gjort tidigare... Håll gärna tummarna för att det ska gå vägen, så jag kan nå mitt målsnöre som planerat. Vore surt att få skjuta på den sista!

Familjedag

Jag ber om ursäkt för dålig uppdatering här på bloggen! De senaste 10 dagarna nånting har jag mått ganska bra och då vill jag inte tänka så mycket på cancer utan njuta så gott det går av att känna mig ganska normal. Det har varit fint väder, så jag har varit ute en del i trädgården och fixat. Just då har det ju känts bra, men efteråt har jag varit helt slut. Det är svårt att veta hur mycket man kan göra för att slippa få lida efteråt. Jag kan ju inte bara sitta och vila hela dagarna heller. Inte konstigt att man går upp i vikt när man mest äter, sover och sitter. Sen så ställer kroppen in sig på krisläge när den blir attackerad av cellgifter och förbränner inte så mycket fett, utan "sparar" till reserven så att säga. Det är med andra ord inte konstigt att de flesta går upp i vikt under cellgiftsbehandlingar. Sen blir det förstås inte bättre av att man äter onyttigt.

Jag har dock börjat läsa på lite om olika dieter som Levande föda och Raw food. Mitt problem är ju att jag inte gillar så många olika grönsaker och inte är så förtjust i kall mat. Men man kanske kan lära sig. Cancerceller älskar socker och sura miljöer, så det är bra att ha koll på sitt ph-värde. Under våren har jag ätit ph-kalk vilket har resulterat i att mina eksem, som kom i samband med första barnet för 10 år sen, har försvunnit helt och hållet. Jag har varit hos flera olika läkare genom åren som gett mig olika krämer att smörja med, men inget som hjälpt. Men nu är det som sagt borta. Tänk om läkare kunde tänka sig att hitta orsaken istället för att behandla symtomen jämt. Blir så trött på det! För er som är nyfikna på ph-värdet kan läsa om det här. Och här kan du läsa om mat som inte försurar din kropp. Just nu håller jag på att avgifta mig själv från socker och trappar ner succesivt.

På fredag är det dags för 6:e och sista cytostatikabehandlingen. Jag ser inte fram emot den för jag börjar må illa bara av att tänka på det, så därför försöker jag låta bli. Men det ska bli grymt skönt när det är klart. Spolar gärna fram ett par veckor tills de värsta biverkningarna har lagt sig och jag kan känna mig som människa igen. Nu efter 5:an var jag tröttare än jag varit tidigare och jag hade väldiga problem med magen, som i sin tur gjorde att jag fick fler biverkningar. Nu får ni gärna hålla tummarna för att det ska gå smidigt sista gången, så får vi fira sen med bubbel att den här vidriga perioden i mitt liv är över!

Helt över är det ju inte, för tre veckor senare ska jag börja min strålbehandling, men det ska vara lindrigare än cyton. Jag har fått en kallelse till Sahlgrenska för ett första besök, då de ska fixa en mall/form eller nåt som jag ska ligga i när jag strålas. Ska dit om ett par veckor.

Pga mitt nedsatta immunförsvar har vi inte kunnat träffa våra kompisar under cellgifterna, så nu när det äntligen blev vår så fixade vi en familjedag med kompisgänget i helgen. Vi blev 12 familjer som på väg till skogen en bit från vårt hus, gick en tipspromenad. Väl framme grillade vi, fikade, fångade grodyngel och salamandrar, lekte, kramades och umgicks. Alla verkade tycka det var jättetrevligt och jag hoppas det kan bli en ny tradition. Det är sällan man kan umgås allihop sen de flesta av oss fått barn, så det här var toppen! Så TACK alla ni som var med och förgyllde denna dag! Det var SÅ roligt att träffa er alla!