Jag satt och åt frukost den där morgonen i lugn och ro och tänkte att det skulle bli en jobbig dag. Efter jag duschat och gjort mig iordning skulle jag iväg på min farbrors begravning. Det kändes så tungt, att jag tänkte för mig själv "Hoppas jag blir sjuk, så jag slipper gå."
När jag duschat och stod och torkade mig kände jag hur hård jag var på övre delen av höger bröst. Kände efter igen, och jodå, det var nåt där. Så hade det aldrig känts förut. Kanske lite som när jag hade mjölkstockning, men det kunde det ju inte vara, jag ammade ju inte. Var inte gravid heller. Kände efter ordentligt och det kändes som en knöl på 7-8 cm. Hur kunde den komma bara sådär? Fick panik!! Tänkte att "Det kan ju inte bara vara... Nej, lugna ner dig nu, såklart det inte är." Kände igen. Och igen. Och igen. "Tänk om det är farligt att klämma och känna efter för mycket? Tänk om den går sönder?" Tårarna sprutade. Jag var i chock. Vår katt vaknade plötsligt, jamade lite oroligt och tittade till mig, som han brukar göra när barnen är ledsna.
Ringde till M´s jobb. Många signaler gick fram medans jag tänkte att "Detta händer inte!! Inte igen." Till slut svarade M´s kollega och jag försökte behärska mig så gott jag kunde. Hon bad mig prova på hans mobil istället. Kommer inte ihåg vad han svarade, mer än att han bara inte kunde komma hem. Han skulle själv på läkarbesök lite senare. Bad honom ringa mina föräldrar och säga att jag inte kunde följa med på begravningen. Efter en stund ringde mamma tillbaks och försökte lugna mig med att det är vanligt att man kan få vätskefyllda cystor i brösten, och att det inte behövde vara något farligt.
Ringde vårdcentralen och storgrät i luren. Berättade att jag var livrädd, för att min man haft cancer året innan. De kunde inte ge mig någon tid under dagen. De kunde bara ge mig en tid till Primärvårdsakuten i Kungälv kl 17. Jag klarade inte av att vänta så länge, hade ju fullständig panik, så jag åkte till en annan vårdcentral där de har drop in. Väl där blev jag undersökt av en ung manlig läkare som verkade tycka att det var pinsamt. Han gick efter en stund iväg för att hämta en äldre manlig läkare som undersökte lite också. Han var mycket allvarlig och berättade att han skulle skicka en remiss till Uddevalla. Troligtvis skulle jag få komma dit veckan efter, gissade han på. Sedan halvsprang båda läkarna ut ur rummet och det gjorde mig inte mindre orolig. Visste knappt om jag var klar eller om jag skulle vänta på något. Jag åkte hem...men tänkte få ett andra utlåtande i Kungälv.
Någon timme innan mitt andra läkarbesök ringde en sköterska från Kungälv och var upprörd. Hon hade läst varför jag skulle komma dit och berättade att de gjort helt fel på min vc när de inte tog emot mig. Mitt ärende hade så hög prioritering att de borde ordnat fram en tid till mig på morgonen. I Kungälv följde de inte upp sina patienter, utan behandlade bara mer akut. Sköterskan var riktigt arg och skulle se till så att min vc skulle ringa upp mig tidigt nästa morgon och ge mig en tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar