Den 3 november var det alltså dags att bli av med cystan och så skulle den lilla historien vara glömd sen. Mamma och pappa körde mig till Uddevalla för att sedan ta en utflykt längs kusten medans jag rullade in på Dagkirurgi avdelningen. Jag blev väl omhändertagen och sladdar, slangar, dropp och en massa grejer kopplades till min kropp. När jag väl fick komma in i operationssalen såg de till att jag låg skönt med kuddar, täcken, extra varma långa strumpor och stativ för mina armar. Det var riktigt trevligt att bli ompysslad! Sedan blev det dags att spruta in två olika mediciner mot illamående i armvecket. Efter den första började jag må illa och började bli lite smått orolig över att jag skulle kräkas. Men så sprutade de in nr 2 och då gick illamåendet över blixtsnabbt. Då var det dags att sova, och jag fick en syrgasmask att andas i. En sköterska sa till mig att andas några djupa andetag och sedan andas som vanligt. Jag hann precis notera att jag inte märkte något när det började snurra lite. Sköterskan frågade om jag var snurrig och jag visste inte om jag skulle blunda eller titta. Sedan minns jag inte mer.
"Annica! Annica?" hörde jag långt bort. Sköterskorna försökte väcka mig. Redan? De frågade någonting och jag vet att jag svarade sluddrigt "Oj vad trött man är!" och de lät mig vakna i lugn och ro. Jag försökte somna om flera gånger, men varje gång började en apparat signalera att jag andades för lätt. Då var det bara till att försöka piggna till så att man kom hem. Läkaren som opererat mig tittade till mig när jag var lite halvgroggy och berättade att det gått bra och att de hittat en polyp i cystan. Polypen innehöll lite slem. "Äckligt" tänkte jag, "men nu är den borta i alla fall". Hon tyckte att jag skulle komma på återbesök ett par veckor senare för att kolla att det läkte bra och att det inte bildats vätska i bröstet, pga att cystan låg så djupt. En kallelse skulle komma med posten. Hon gav mig ett sjukskrivningsintyg på en vecka och försvann.
När jag var tillräckligt pigg och kände mig ok skulle jag få fika och gå och kissa. När jag blev fikasugen var min sköterska också det tydligen, för hon var försvunnen. Så tråkigt att bara ligga och stirra. Inget att läsa. Inget att äta. Ville bara komma hem. Började bli uttråkad och satte igång med att leka med apparaten som inte lät mig sova. Hyperventilerade och kollade kurvan på monitorn. Coolt! Höll andan så den började tjuta. Då kom en sköterska springande. Vad bra, fika! I med mackorna och iväg på muggen. Sedan fick jag lite värktabletter att ta med hem och så fick jag ringa mina föräldrar för att berätta att jag var redo att bli hämtad.
Läkaren hade gjort ett snitt längs kanten på vårtgården, ca en tredjedel av vårtgården. Det gjorde inte det minsta ont efteråt, vilket var skönt och efter helgen var jag tillbaks på jobbet igen.
Uddevalla sjukhus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar