3 december 2011

Läkaren hade talat om för mig vilken sorts cancer jag hade, men det fastnade aldrig i huvudet. Jag talade då och då med min Kontaktsköterska på telefon och en av de gångerna passade jag på att fråga och fick veta att det var Metaplastisk bröstcancer. Jag googlade lite lätt på det, men hittade knappt någon information på svenska. Det var mest amerikanska hemsidor och jag hade ingen aning om hur seriösa de var. Det stod att det var en aggressiv cancer och mycket ovanlig. Då beslöt jag mig för att inte läsa mer för tillfället.

Dagarna segade sig fram och oron och ångesten höll i sig när jag var på jobbet. Det kändes bäst att vara hemma. Jag hade som mål att i alla fall jobba veckan ut, eftersom det var fullt upp på jobbet med julskyltning i fönstret och julmarknad. På lördagen den 3 december skulle vi ha julfest med en massa kompisar med respektive familj, som jag i vanliga fall hade sett fram emot. Nu bävade jag inför det. Jag visste inte om jag skulle berätta för dem innan festen att jag var sjuk, eller ljuga om det. Nåt sådant berättar man ju inte på en fest. Två par visste om det, men resten var ovetandes. Jag spelade glad, men kunde inte slappna av och ha roligt. Det kändes som jag och M ljög hela kvällen inför våra vänner, så efter festen valde vi att berätta för de flesta. Det kom sms, mail, blommor och telefonsamtal ett långt tag efter det. Jag blev oerhört rörd över alla fina ord och gester från alla fina vänner! Så mycket kärlek!! Jag finner inga ord... Men jag är SÅ tacksam över att ha så många fina vänner omkring mig! TACK SNÄLLA NI!

Jag vill även passa på att tacka alla mina underbara vänner och familj som inte var på festen men som finns där för mig, stöttar mig, gråter med mig, ber för mig, skickar änglar till mig, och helt enkelt finns där för mig dygnet runt om jag skulle behöva. Ni är fantastiska och så fulla av kärlek! Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna återgälda allt ni gör för mig. Massor av kärlek till er från mig!!!