12 januari 2012 Onkologen SU

M var på rutinkontroll hos sin onkolog på SU den 11 januari. Den annars så tuffa kvinnliga läkaren mjuknade en hel del när M berättade att jag också hade åkt på cancer. Han berättade att jag gick och väntade på en kallelse till SU och då lovade hon att försöka dra i lite trådar så att jag skulle få komma dit tidigare. Lite senare samma dag ringde de från min onkologavdelning och erbjöd mig en tid följande dag.

Så den 12 januari fick jag träffa min onkolog David som var i min ålder. Han var väldigt trevlig, förstående, ärlig och omtänksam. Han frågade mig hur mycket jag fått veta av min läkare i Uddevalla, och när de frågar så så är det aldrig några roliga nyheter, har jag lärt mig. Jag berättade att jag visste att jag skulle få 3 cytostatikabehandlingar, men då hajjade han till och jag förstod att det skulle bli fler. Lika bra att bita ihop igen och vara stark. Det visade sig att jag skulle få 6 behandlingar med tre veckors mellanrum. Suck! Ja, ja...6 st är ju inte så farligt, tänkte jag. Det är väl ganska fort överstökat. Därefter skulle det bli 33 st strålningar. En varje vardag i 6½ veckor.

Dr David berättade också att det var så gott som säkert att jag skulle tappa håret och att jag skulle få prova ut peruk innan, så att den skulle bli så lik mitt egna hår som möjligt. Jag frågade lite om ismössor under behandlingstillfället som jag läst om, då man eventuellt inte tappar håret. Men det verkade inte vara så vanligt. Ville jag gärna ha det så kunde jag fråga min cytostatikasköterska senare.

Vi diskuterade venport. Jag ville helst ha en Port-a-cath inopererad som jag kunde få behandlingen i. På SU har de inte tid med sådana operationer, så istället skulle jag få en slang vid halsen som skulle sticka upp under hela perioden. Men om jag valde att behandlas i Uddevalla så skulle det gå.

"En Port-a-cath betyder på svenska en ”venport”. Det lite tjusigare franska namnet är märkesnamnet. Port-a-cathen är en liten dosa som är inopererad under huden. En kateter är ansluten till dosan och katetern ligger i ett stort blodkärl – en ven. När dosan just har blivit inopererad kan det göra lite ont men smärtan brukar gå över efter några dagar. När dosan ska användas bedövas huden och därefter sticks en nål med slang in i själva dosan. Genom Port-a-cathen kan man sedan ta prover, ge mediciner och dropp. När behandlingen är avslutad tas nålen bort. Det bästa med en Port-a-cath är att patienten inte behöver få så många stick i armar och händer. Dosan är tålig och personen som bär en Port- a-cath kan leva som vanligt."

Jag passade på att fråga om Metaplastisk bröstcancer, men jag fick inte så mycket mer information än det jag visste. Han berättade dock att orsaken till att det inte forskades någonting om den här cancersorten, var att Läkemedelsbolagen inte skulle tjäna några pengar på oss, eftersom vi är en sådan liten grupp. Visst är det sjukt!? Allt handlar om pengar!!! Dr David lovade att försöka ta reda på lite mer information om MBC och höra av sig till mig.

Vi beslutade att jag skulle få min cytostatikabehandling i Uddevalla och jag fick en tid en vecka senare för att träffa min cytostatikasköterska. Då skulle vi gå igenom behandlingen lite mer grundligt och prata om perukprovning osv.

När jag satt hemma den kvällen räknade jag efter lite hur länge behandlingen skulle pågå och kom fram till att det skulle bli ungefär till juni. Därefter strålning till augusti. Då blev det lite tungt igen. Hade hoppats att den här historien skulle vara över snart så jag kunde gå vidare.