A-C tog bort mitt jättestora förband för att plocka fram min port-a-cath, där nålen satt kvar från operationen föregående dag. Detta bara för att hon skulle slippa sticka mig när jag var relativt nyopererad. Jag blev kopplad till ett vanligt dropp och hon kollade så att porten funkade. Hon sprutade in medicin mot illamående först. Sedan var det bara att köra igång med F:et. Det tog ca 2 min. Sedan var det dags för E:et, vilket var rött. Det skulle ta ca 10 min och jag fick veta att jag skulle kissa rött några ggr efter behandlingen. Sedan var det dags för C:et som skulle ta ca 40 min. Det var nog först då jag började känna något särskilt. Det började sticka i näsan och det var inte precis skönt. Gjorde lite ont faktiskt. Och så började det värka och trycka i pannan. Det blev även lite jobbigt med ljuset från taklampan. Började känna mig lite sjuk. Men snart var det klart och jag blev bortkopplad.
Jag fick en bok om Port-a-cathen och även en ID-bricka att alltid ha med mig ifall jag behövde uppsöka läkare. Då skulle de i så fall veta att jag hade porten, och vilken variant det var. Jisses! Kände mig nästan lite sjuk där ett tag! Är inte van vid det. Jag får ju knappt feber ju. Det var 5 år sedan sist!
Jag tog ett besök på toa, och redan då kissade jag rött! Tänk vad fort det sprider sig i kroppen!
Vi tackade för oss och åkte in till centrum för att hämta ut min medicin på apoteket och äta lunch innan hemresan. Egentligen ville jag bara hem, för jag kände mig lite olustig, men vi behövde få i oss mat och hämta mina tabletter. När jag kom till apoteket så fanns inga mediciner att hämta ut. Det hade blivit nåt fel. Då rasade hela min värld och tårarna kom. M mötte upp och tog tag i det hela och ringde sjukhuset. De hade naturligtvis inte telefontid på den avdelningen, men han lyckades få växeln att koppla honom rätt. De skulle kolla upp vad som hänt och ringa tillbaks. Jag torkade mina tårar och vi gick för att hitta någonstans att äta. Snart ringde A-C tillbaks och sa att vi kunde komma tillbaks och få tabletter uppe på avdelningen tills de fixat receptet.
M och jag åt en snabb lunch och åkte tillbaks. Jag var inte sugen på att gå upp igen, var liksom inte på humör, men fick ju göra det. Kontaktsköterskan tog emot mig och sa någonting om att hon hade haft en så tokig dag när jag träffade henne sist. Först gav hon mig fel rekvisitionspapper för peruken, som inte gällde och så hade hon ju inte fixat mitt recept till apoteket. Jag orkade inte vara käck tillbaka, så som jag annars hade varit. Då hade jag sagt att det inte gjorde nåt, men det gjorde jag inte nu. Fasen, min mascara satt ju bara kvar här och där och jag ville bara hem!! Jag fick mina tabletter och då kom A-C och berättade att hon fixat receptet. Skönt! Jag åkte ner de 13 våningarna och gick ut till bilen med M och åkte hemmåt. Efter en stund somnade jag och vaknade först när vi nästan var hemma. När jag klev ur bilen började jag må illa.
Jag tog de tabletter jag skulle enligt schemat, men illamåendet höll i sig och jag fick en enorm huvudvärk. Jag kräktes inte, men det var inte långt ifrån. Vi lade oss i sängen och tittade på en film som M valde. Han somnade som vanligt dock. Jag mådde ungefär samma hela eftermiddagen och kvällen och var orolig över hur natten skulle bli. Men det var helt i onödan, för jag sov gott hela natten och dagen efter (idag) var helt ok. Knappt något illamående alls, men ett behov av småätande hela dagen, då det sög i magen. Huvudvärken var som bortblåst. Underbart! Hoppas nu att det håller i sig och inte blir värre än så här. Det kan jag leva med!
Bild lånad på nätet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar