Torsdagen den 19 januari var jag tillbaks i Uddevalla, nu på våning 13, på onkolog/cytostatikaavdelningen. Det var varmt och kvavt där. Instängt. Jag hade haft hosta hela veckan och i den dåliga luften blev det bara värre. Jag och mamsen fick sätta oss i ett rum. Jag i en skön skinnfåtölj som man får behandling i. Mamma blev nog lite förskräckt och trodde att jag skulle få cellgifter direkt. Min sköterska kom och började gå igenom papper och broschyrer, medicinscheman mm. Min hosta blev bara värre och värre och till slut gick hon för att hämta ett glas vatten till mig. Det blev lite bättre i alla fall.
Jag fick veta att jag skulle få FEC (Fluorouracil-Epoirubicin-Cyklofosfamid) cytostatika. Det är tre olika sorter, som ska ta 2 min, 10 min och 30 min. FEC orsakar alltid håravfall. Detta innebär att man ofta tappar allt hår på hela kroppen. Även ögonbryn och ögonfransar. Ja, t o m näshåret. Jag frågade i MBC gruppen på FB om ismössa, och det var ingen som rekommenderade det. Flera hade fått hemsk huvudvärk och håret lossnade ändå förr eller senare. Så jag har bestämt mig för att hoppa över det. Jag fick en blankett att ta med till en valfri perukbutik/frisör. Blev lite förvånad. Trodde att det var en bestämd avdelning på sjukhuset man gick till, men så var det inte. Man kunde boka tid hos Frisören på sjukhuset, så kunde hon beställa hem peruken till mig när jag pekat ut en i en broschyr. Det kändes väl sådär. Jag ville känna, prova och testa lite olika peruker innan jag bestämde mig.
FECén skulle också medföra illamående och trötthet. Mot illamåendet skulle jag få några olika mediciner och jag fick med ett slags schema över hur jag skulle ta dem. Tröttheten var av den sorten man inte kan vila sig ifrån. Jag skulle inte bli piggare av att sova. Men jag skulle heller inte kämpa emot den. Så jag antar att jag kommer att gå runt i en dimmig bubbla ett bra tag. Och jag som alltid varit trött, det lär ju bli komaläge nu då.
Kommande vecka ser ut såhär;
Måndag: En massa blodprover på Vårdcentralen.
Tisdag: Perukprovning i Göteborg.
Onsdag: Port-a-cath operation.
Torsdag: Cytostatikakur nr 1.
Det blir en...intressant vecka!
Hur det känns att tappa håret? Skitjobbigt! Ångesten kommer och går. Ibland är jag ledsen. Ibland förbannad. Innan jag blev sjuk trodde jag inte att det skulle vara så farligt, men nu när jag inte har något val, så är det inte så jäkla kul. Jag har googlat runt på olika alternativ som peruker, scarfar och buffar. Helst hade jag velat se ut som Sinead O´Conner eller ännu hellre Natalie Portman. Men det kan man ju bara drömma om. Jag kommer i alla fall att raka av mig håret när det börjar falla av. Hoppas jag får behålla stubben ett litet tag i alla fall innan jag blir helt flint. Kanske man kan poppa till det med stora örhängen och snyggt smink. Men så var det ju det där med nickelallergi och örhängen... Kanske kan måla nagellack på...
Vackra Natalie Portman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar