You love me through it!

Den här videon är till mina nära och kära som älskar mig genom detta.

 Ni betyder så mycket!

Tack fina Anders för länken - och kärleken!

I´m Gonna Love You Through It - Martina McBride

Biverkningar

Jävla biverkningar! Hatar er!!!

Trött, tröttare, tröttast!

Har sovit i tre dagar känns det som. Oj, vad trött jag har varit och är fortfarande. Inte för att det hjälper att sova. Blir inte piggare av det, men jag orkar inte vara vaken längre stunder heller. Bara att äta frukost är jobbigt. Och att ta en dusch. Har varit darrig och matt idag. Allt smakar illa. Trött på det. Vet ju att det brukar gå över efter några dagar, kanske upp till en vecka. Men det är så äckligt att vara hungrig och så är det inget som smakar gott. Jodå, ska allt erkänna att jag har varit så trött idag att jag grinat. Jag är en riktig lipsill, det vet ni ju vid det här laget om ni läst min blogg.

Nä, jag orkar faktiskt inte skriva mer idag.

Puss o kram på er och skänk gärna en slant till Cancerfonden, via min insamling För framtiden, här brevid i menyn!

FEC 5

Idag fick jag min näst sista cytostatikakur, nr 5 i ordningen. Jag har nog fått betingat illamående, för jag börjar må illa redan när jag sköterskan börjar och ger mig Betapred mot illamående. Får komma ihåg att äta på nåt nästa gång. En halstablett eller tuggummi. Ny sköterska idag. Var väl ok. M var med mig och var riktigt duktig på att vänta, måste jag säga. Brukar inte vara hans starka sida annars. Fick ett tryck över näsa o panna igen, men det var inte så jättefarligt.


Kändes ganska ok när vi kom hem. Bättre än de andra gångerna. Kändes ju bra. Men sen slog det till lite senare och jag började må riktigt illa och fick ont i huvudet. Satt med en spann i knäet och tittade på Let´s Dance. När jag tänker efter kanske jag sluppit spannen om jag bytt kanal...

Blä, nu mår jag skit igen. Går och lägger mig!! God natt!

Det drar ihop sig för nr 5

Det börjar dra ihop sig för FEC nr 5. Den här gången känner jag mig hyffsat redo. Mer än förra gången åtminstone. Nu vill jag bara få det överstökat för snart kan jag ju sträcka mig efter målsnöret. På fredag är det alltså dags igen och imorgon ska jag till vc och ta blodprover för att kolla mina värden inför fredagen. Det känns ju ganska bra i alla fall. Jag har irriterat tandkött som gör ont och en spricka i mungipan som inte vill läka, men det kunde ju ha varit värre... Fast nu ska vi inte tänka så, för då kanske det blir värre. Lilla M är nämligen vrålförkyld och har feber, så risken finns ju att jag åker på samma baciller. Försöker tvätta händerna ofta och inte vara för nära, men det är inte så lätt. Mer kan jag inte göra.

Ögonbrynen har börjat glesna sen nån vecka tillbaks. De strån som är kvar är väldigt busiga och ostyriga. Försöker släta till dem lite då och då, men det är ingen större idé. Ögonfransarna faller också, en efter en. Eller går av på mitten...eller blir alldeles vågiga och knepiga. Vågar inte böja till dem, för då bryts de säkert av. Får vara glad så länge det finns några. Har fått rekvisition på ögonfransar och bryn från sjukhuset. De hämtar jag ut hos perukaffären när det är dags. Men bryn?? Nä, där går nog gränsen. Tänk om de lossnar och så står man där med ett som hänger och slänger över ögat. Men vem vet...en vacker dag så kanske jag ångrar mig. Äh, tror jag ska göra det lätt för mig och köpa mig några masker i olika färger, så är saken biff. Kanske nån färgglad peruk också, när jag ändå är på Buttericks.

Väntan & Oro

Känns som jag fått punktering idag. Luften har gått ur och jag känner mig paff. Skulle behöva bli lagad, omplåstrad och uppumpad så att jag kan rulla vidare i livet.

Har ändå mått ganska bra i veckan. Min sänkta FEC dos har gjort att jag känt mig helt ok... Så ok att jag blir orolig över om cellgifterna verkligen gjort sitt jobb den här gången. Mår hellre skit av biverkningarna om det är det som krävs för att cellgifterna ska ta död på Herr Cancer. Så nu är jag orolig för det...och så är jag orolig för nåt nytt jag fått veta.... Jag fick hem min journal häromdan och i den stod det nåt jag inte visste innan. Att min cysta/tumör brast när läkaren skulle ta ut den ur bröstet. Innehållet rann ut - i bröstet. Vad betyder det? Kan jag ha cancerceller i hela bröstet nu då? Eller kunde de torka/suga upp det genast? Hade jag vetat detta innan andra operationen kanske jag valt att de skulle ta bort hela bröstet istället... Suck! Det är hela tiden nåt nytt att oroa sig för. Ringde sjukhuset, men fick en telefontid med läkaren först på torsdag nästa vecka. Det blir "bara" till att vänta.

Frågade mina MBC-systrar om råd om detta och jag tyckte att ett svar lät ganska vettigt. Om cancern skulle komma tillbaka, så kommer den oftast tillbaks i bröstet. Har man inget bröst kvar, så sätter det sig i lungorna eller skelettet. Därför är det bra att ha kvar brösten, så att jag kan ta bort dem om det ev skulle komma tillbaka. Det är ju tur i oturen att få cancer i kroppsdelar som man kan plocka bort och leva utan.

Fast jag har inte tänkt att cancern ska komma tillbaks. Det får fanimej vara bra sen! Orkar inte mer. Helt plötsligt från ingenstans har dumma tankar poppat upp i huvudet på mig om OM. Tänk om... De där tankarna som jag faktiskt varit riktigt duktig på att stoppa innan de gått för långt. Tänk om det kommer tillbaka. Tänk om det inte går vägen. Tänk om M´s kommer tillbaka...och inte går vägen. Sånt har hänt förr. Vad händer då med bar....vill inte ens tänka färdigt den tanken. Jag blir så rädd och ledsen. Jag är inte rädd för att dö, jag är inte rädd för min egen skull. Men jag vill inte lämna mina älskade barn utan mamma - eller pappa. Den tanken är outhärdlig!!!

Kanske borde gå och prata med en kurator ändå. Det är nog bra. Borde väl gjort det för längesen. Men när jag mår bra tycker jag inte att jag behöver det. Och när jag mår dåligt mår jag för dåligt för att orka ta tag i det.

För att lätta upp stämningen lite på bloggen, så kan jag meddela att mitt hår växer lite. Inte riktigt över hela huvudet, det är lite kalt på bakhuvudet fortfarande, men på resten har det kommit lite lite grann. Nån millimeter eller så. Och här och var där jag inte varit helt kal har det vuxit lite mer. Vi får väl se hur det här utvecklar sig.

GLAD PÅSK

Jag vill önska alla underbara människor i mitt liv en riktigt Glad Påsk! Ni betyder så mycket, ger mig hopp och styrka att orka igenom den här resan. Tack för att ni finns där för mig!

Stor varm påskkram till er, Annica

Påsk

I vår lokala Ica butik får alla som är utklädda till påskkärringar o påskgubbar en present just nu....man kanske skulle utnyttja sin situation!? Schalett, fräknar, rosiga kinder och katt har jag... Lite pinsamt när man kommer dit efter påsk bara och de säger att presenterna och påsken är slut!

Mina vänners dotter N, 5 år,  kommer med de mest underbara kommentarer.

Igår utspelade sig detta:

I morse när N med full påskkärringutstyrsel var på väg till dagis tittade hon sig i spegeln, mäkta stolt, knöt sin lilla schalett runt huvudet vände sig om med stora ögon o sa - Mamma, Annica hon har lyx! Hon får minsann ha cool scharlett varje dag det vill jag med!

FEC 4 & Insamling

Vilket fantastiskt gensvar jag har fått på min insamling till Cancerfonden!! Tack snälla ni som skänkt en slant! Dela gärna med er till era vänner på Facebook eller via mail t ex. Pengarna är ju en investering i ditt egna liv. Din hälsa. Och till dem du håller av.

Jag fick min fjärde omgång FEC cytostatika i fredags och jag måste säga att det har känts mycket bättre den här gången....Än så länge. Jag vågar inte ropa HEJ!  Men illamåendet har varit helt klart bättre och jag har känt mig en aning piggare. Fast ordet Pigg är ju att ta i lite förstås... Förbättringen beror antagligen på att jag fick lägre dos den här gången, då det bestämdes sist hos läkaren. Jag känner av magkatarren, äckliga smaken i munnen, lite sömnsvårigheter och magproblemen...men det är ju inte så mycket att göra åt.

Jag och L tog en liten tur till mina föräldrar i söndags och fikade. Egentligen inte det minsta ansträngade, men efter fikan var jag tvungen att åka hem och vila. Sen sov jag resten av dagen i stort sett, med avbrott för middag. Så ansträngade aktiviteter är vad jag klarar (eller inte klarar) just nu.

Ha en bra dag fina ni!

Insamling

Jodå så atte...nu har jag startat en insamling hos Cancerfonden också, som du kan se här intill i menyn till höger. Klicka på bilden och läs min personliga text. Pengarna går inte till mig personligen, utan till Cancerfondens forskning för all cancer....till mig, dig, dina nära och kära... Vi är många som drabbas på ett eller annat sätt. Hjälp till att få ett slut på det!

Massor av kärlek, Annica