Det har gått 8 veckor sedan jag träffade min läkare i Uddevalla nu. Lika lång tid har det tagit för en enkel jävla remiss att nå en psykolog/psykoterapeut som vill ta emot mig. Det är fanimej skandal! Inte sjutton behöver man en psykolog för skoj skull, så hur kan man neka någon hjälp? Det är ofattbart! Både Öppenpsykiatriska mottagningen på min ort och Sahlgrenska har nekat mig hjälp och skickade sedan tillbaks remissen till remitterande läkare i Uddevalla. De tyckte att jag skulle gå till Vårdcentralen, så dit skickades en ny remiss från Uddevalla. Men då blev jag så trött att jag ringde och bokade tid själv innan den kom fram. Det är så dåligt så det finns inte! Sa till M att jag borde hänga mig i entrén på Sahlgrenska bara för att markera, men antagligen skulle balken gå av, för jag är så tjock. Ingenting är lätt och smidigt för oss. Bara motgångar hela tiden. Mörker och uppförsbackar hela tiden. Undrar hur länge man orkar?!
Jag har börjat med sjukgymnastik i hopp om att bli piggare, gladare och starkare. Körde lite lätt styrketräning några gånger på sjukhemmet i närheten. Kändes helt ok under tiden jag tränade, men efteråt kom ångesten och tröttheten som ett brev på posten. En gång hann jag bara 100 meter innan tårarna plötsligt började rinna längs mina kinder. Helt utan förvarning. Så nu har jag fått ett nytt program att göra hemma istället. Misstänker att det är alla intryck runtomkring som gör att jag mår dåligt. Allt folk, ljud, lukter, stress... Allt påverkar mig så enormt mycket nu.
Jag mår alltså sämre nu än för ett par månader sedan. Jag kan inte ens gå in i en affär utan att det snurrar, jag får dimsyn och det värker över ögonen. Det känns ungefär som om jag har på mig ett par glasögon med Coca cola botten. Men det är bara början. Inom några timmar får jag rejäl ångest, hemsk huvudvärk och mår skit. JÄTTESKIT! Därför vore det toppen att få träffa en vanlig jäkla psykolog som kan få ordning på mig så att jag kan må bättre. Orka träffa folk. Kunna sitta på ett fik. Besöka en affär. Läsa en bok utan att bokstäverna hoppar omkring. Jag klarar inte ens av att läsa igenom mitt eget blogginlägg utan att det snurrar i huvudet på mig. BLÄ! Jag spyr på allt!!!
Foto och text: Privat
