Det bästa med att ha ångest är att man kan dricka vin mitt i veckan utan att ha dåligt samvete. Ni andra får snällt vänta med att korka upp tills helgen står för dörren. Inte mer än rättvist. Sen finns det väl i och för sig inte så många andra fördelar med ångest än det...mer än att man vet att man lever... Men bara så ni vet; skulle jag bli alkoholist så är det inte mitt fel! Skål!
Det känns som jag går på ett minfält och att minorna antingen är djupa hål att trilla ner i eller så exploderar de som canceråterfall. Jag går där sakta, försiktigt, på helspänn. Jag kommer längre och längre bort. Solen spricker igenom molntäcket och minfältet verkar ju faktiskt vara en vacker sommaräng. Jag slappnar långsamt av i min spända kropp och njuter av stunden. Tacksam över mitt liv och all kärlek jag har omkring mig. Jag värmer mitt ansikte i solen och ler när jag sätter ner den ena foten framför den andra. KLICK! Falla eller sprängas i bitar?
Idag är en bra dag, det var bara ett stort svart ångestfyllt hål som jag behöver kämpa mig upp ur. Jag lever än. Jag har tur. Men det finns ingen väg tillbaka. Jag kan bara gå frammåt i osäker terräng. Ingen aning om vilken stig som är säker och vilken som kan få mig att sprängas i lika många bitar som det finns stjärnor på himlen. Idag är en bra dag. Jag har ögonen fyllda av tårar men jag får pussa min man och mina barn God Natt.
