FEC behandling nr 2 var värre med andra ord. Min kontaktsköterska skulle ge mig mer mot illamåendet efter behandlingen och så skulle jag även komplettera min illamåendemedicin ett par ggr när jag kom hem. Liksom förra gången fick jag ett tryck över näsan och pannan under behandlingen och det kunde ju bli så, fick jag veta förra gången. Berättade detta för sköterskan efteråt och då sa hon att man kan slippa det om man får droppet långsammare. Men va fan!! Säg det då! Fick även påminna henne om min illlamåndemedicin innan hon kopplat ur venporten. Tankspridd kvinna. Trist att man ska behöva hålla koll så att de inte glömmer nåt hela tiden. Jag vet ju inte ens vad som är rätt. Man tycker ju att de har ganska viktiga jobb och inte får slarva. När jag kom hem såg jag dessutom att jag inte alls fått nåt tillägg för illamåendet första dagen, då det var värst. Naturligtvis är det bara telefontid nån timme på morgonkvisten på fredagar, så det var bara att bita ihop.
När jag kom hem kände jag mig lite skum, vilket jag kände igen från gången innan, så jag gick och lade mig och sov en stund innan det skulle sätta igång. Vaknade av att jag mådde jätteilla och det dunkade i huvudet. Det blev snabbt värre och jag ringde M för att kolla om han var på väg hem från jobbet snart. Det var han och då blev jag så lättad att tårarna kom. Det är svårt att beskriva hur det känns när det sätter igång efter en cellgiftsbehandling. Det är inte likt något annat. Det är så ångestfyllt och huvudet gör djävulskt ont. Jag kräktes rätt rejält den här gången och var risig hela kvällen.
Natten var lugn och lördagen var rätt ok faktiskt. Men på söndagen började jag må illa igen och det höll i sig i flera dagar. Inget smakar då gott. Som gammalt vatten som stått framme flera dagar ungefär. Trött. Yr. Koncentrationssvårigheter. Synstörningar. Magkatarr. Blåsor i munnen. Förstoppning. Det var början av veckan bara. Det följdes av svampinfektion på och i munnen, örongångar, hals, mat- och luftstrupe som svider, värker och det kryper i mig. Vill inget hellre än bara kliva ur den här kroppen och slänga den på tippen. Jag fick recept via telefon mot detta i torsdags, men det har hittills inte hjälpt ett skit. Får panik!! Ringde Primärvårdsakuten idag men de hade ingen tid kvar till mig. Har ingen lust att sätta mig på vanliga akuten, så jag får hålla ut tills imorgon och hoppas då på bättre grejer från onkologen. Det är ju inte precis cancern i sig som är jobbig. Det är ju behandlingen som tar knäcken på en!
M åkte till apoteket för mig igår i hopp om att få tag på nåt som kunde göra livet lite lättare för mig. Kvinnan som hjälpte honom var inte det minsta diskret utan berättade högt och tydligt om avdelningen för svampinfektioner. Det lokala apoteket var naturligtvis knökat av folk och alla känner mer eller mindre M. Jättekul! Hur som helst var det ingen större utdelning där. Det hade kvittat, för det jag behövde var såklart receptbelagt.
Håret började lossna allt mer förra helgen. Nu har jag inte så mycket kvar. Stora kala fläckar här och där. Jag ser helt maläten och jäklig ut. När man är såhär skallig ser man hur skev man egentligen är. Undrar om alla är så? Öronen sitter olika. Ögonen är olika stora och jag ser helt sned ut i ansiktet. Snygga röda födelsemärken, förlåt blaffor, på huvudet har jag också.Undrar om det syntes när jag var bebis och mina föräldrar tänkte att "Hon rättar nog till sig", och så gjorde jag inte det. Ha ha... Ja ja, det är ju inte mitt fel.
Häromkvällen hämtade jag Lilla M hos en ny kompis iförd min tjusiga peruk som omväxling. Lilla M blev nog lite förvånad när han såg mig och berättade för kompisen och hans mamma "Det här är löshår som mamma har!" Tack för den!
Funderar på att skaffa mig en sån här mössa.Hade inte det varit kul?!
Bild från pondus.no
Vet hur fint hår du har Annica, men det här är tillfälligt. Ditt blonda håravfall kommer komma tillbaka! Är helt säker på att du inte är skev i ansiktet eller har stora blaffor, det är din bild av digsjälv som ändras och jag tor faktiskt att du vänjer dig. Inte för att jag vill förringa det du känner men jag får migrän varje gång jag går till frisören. Jag blir aldrig nöjd, tycker alltid att det är fö uppklippt eller för kort eller för ljust/mörkt/rött.... Men tror nog att det har med självbilden att göra. Det här är inte jag, liksom!?
SvaraRaderaKramar du starka, vackra kvinna!