Bryt!

Har haft två skitdagar nu när jag bara velat gå och gömma mig. Hade jag inte haft barn så hade jag absolut gjort det. Helt slut, psykiskt och fysiskt! Var är mina livlinor*? Ringa en vän, 50/50(...kan inte komma på den tredje...hjärnan funkar inte på samma sätt längre. Svårt att koncentrera mig.). Ta bort mig härifrån! Jag vill inte mer!! Fick ett bryt förut när jag tog bort förbandet över venporten. Det gjorde ont och jag ser förjäklig ut. Ärr överallt nu....blå,grön, gul, lila, brun efter operationen och det har inte läkt klart.

Vågar nästan inte tvätta håret...eller borsta det. Vill inte tappa! Vill inte vill inte vill inte vill inte!!!!! Känns som jag gjort ett val och får stå mitt kasst. Men jag har inte valt det här. Vill inte ha cancer. Vill inte ha cellgifter. Vill inte vara rädd för minsta lilla grej jag känner i kroppen. För såklart är det en ny tumör. Såklart det är.

Slemhinnorna har redan blivit sköra och jag har börjat blöda näsblod bland annat. Och detta är bara första veckan.

M kom hem med en fin shoppingpåse till mig förut och jag blev glad för en sekund, tills jag fattade vad det var i den. Han hade varit snäll och hämtat min peruk åt mig i stan... Någon annan shopping lär det inte bli heller, för jag har fortfarande inte fått några pengar från Försäkringskassan.




*/ Med livlinor menar jag inte att mina vänner inte finns där för mig, för det gör dem! De är fantastiska på alla sätt och vis. Ingen idé att ringa till mig när jag mår dåligt, för jag kommer inte svara. Sån är jag! Jag är en sms/mail-tjej.