Peruktillbehör

Igår var jag iväg en sväng till stan för att köpa lite grejer till peruken. Man måste nämligen ha specialschampo, balsam och nån annan flaska som jag inte läst på ännu. Jag fick även köpa en specialborste, perukhårspray och en liten ställning att hänga peruken på när jag inte använder den. Hade hoppats på att man kunde plocka ut sådant här på rekvisationen från sjukhuset, men icke sa Nicke! Har ju ändå 7000 kr på rekvisationen att plocka ut peruker för, och peruken kostade 2100 kr ca. Ja ja... Jag bad dem även om hjälp att kolla så att jag ställt in den rätt på huvudet, för den är ju inte precis skön. Det klias vid öronen, eftersom den ligger emot och skaver. Man kan reglera med små bh-band vid bakhuvudet, men drar man åt lite för hårt så får man huvudvärk, är det för löst så sitter den ju inte på ordentligt. De tyckte den satt så bra som den kunde. De drog bara åt den lite bak. Förhoppningsvis blir den lite mjukare och följsammare när jag tvättat den ett par gånger. Det är väl lite som att gå in ett par nya skor också. Den ska formas. Men idag var jag på väg att slänga skiten åt helvete!

Jag fick ett par örhängen i Alla Hjärtans Dag present av M, som tyvärr inte blev bra, så jag gick till butiken för att byta dem. Usch, vad läskigt det var att gå på stan med peruk. Det kändes som alla såg att det var en peruk. Det är svårt att glömma av den eftersom det känns som jag har en obekväm mössa på huvudet som klias och sitter åt. Jag får väl "gå in" den hemma även om det inte är så lockande. Så fort jag kommer hem åker den av och antingen går jag barhuvad eller så har jag en scarf lindad som en turban, det är varmt och skönt.

Pappa förbjöd mig att gå på café och i butiker pga alla influensor som härjar just nu, och visst hade han rätt. Det var bara till att åka hem igen, för det var inget vidare promenadväder.

Imorse var jag på vc och tog blodprover inför nästa cytostatikabehandling, som äger rum imorgon. Gillar verkligen inte vc i vanliga fall, men nu är jag livrädd för att bli smittad av de som sitter i väntrummet. Jag ställde mig i korridoren och väntade istället för att sitta ned bland bacillerna. Jag vet inte om jag är överdrivet försiktig eller om jag är förståndig. Men jag vill verkligen inte bli sjuk och inlagd och därmed få cellgifterna uppskjutna. Då är jag hellre lite extra försiktig...Om man skulle ta och skaffa sig munskydd som Michael Jackson hade?!

Så imorgon är det dags för andra ronden cellgifter. Usch och fy, men samtidigt måste det göras och jag vill ju bara få det överstökat så jag kan gå vidare i livet sen. Har känt mig nervös och haft huvudvärk idag. Sov inte bra inatt heller. Inför första vändan var jag mer förväntansfull och ville komma igång. Nu vet jag att jag kommer att må illa hela helgen och vara trött, ha huvudvärk och känna mig risig. Är inte så sugen på det. Många säger att biverkningarna blir värre för varje behandling, men det är ju så olika hur man reagerar. Det får bli som det blir. Då är åtminstone 2 av 6 gjorda och då känns det som det går åt rätt håll.

Om någon undrar så har jag forfarande mycket hår kvar, fast det är stubb då förstås. Det lossnar dock väldigt lätt om jag tar tag i några hårstrån. Jag behöver inte rycka för att det ska lossna. Om jag står i duschen och drar en hand över huvudet så fastnar det ganska många små hårstrån i handflatan. Men det syns inte så mycket att jag tappat något. Inga kala fläckar eller så. Jag är öm i hårbotten till och från och ibland är jag även lite röd. Tyvärr får jag fortfarande raka benen, där lossnar inte ett enda hårstrå frivilligt. Märkligt!