torsdag 29 mars 2012

FEC 4 & Läkarbesök

Imorgon är det dags igen. Fjärde cyton. Nästan lite nedräkning. Men jag kan inte påstå att jag känner mig redo för en ny omgång. Jag har inte hunnit återhämta mig. Min förkylning hänger fortfarande kvar, men det är bättre. Jag har även haft några tunga dagar då jag känt mig nedstämd. Inga särskilda tankar, utan när jag vaknat har jag bara känt mig allmänt tung och ledsen och... ja jag vet inte, som om jag varit inuti en bubbla. Har varit rädd för att det inte ska gå över, att jag trillat ner i en depression, men samtidigt så har jag vetat att det kan komma sådana dagar ibland. Jag har också intalat mig själv att det är bra att känslorna kommer fram, att jag inte trycker undan och försöker vara stark hela tiden. Eller stark... Att stark är väl att våga visa sig sårbar?! Det är nog inte bra att hålla inne med allt i alla fall.

Mina värden var ju väldigt låga för 10 dagar sedan, men nu har både mina vita blodkroppar och blodvärdet bättrat sig, så det är fritt fram för behandlingen imorgon. Nu ska jag få en lägre FEC dos de tre sista gångerna, pga att mina värden går ner så lågt mellan omgångarna och jag åker på så mycket biverkningar och baciller pga det nedsatta immunförsvaret. Detta tyder på att jag har för stark dos. Hoppas SÅ att både biverkningarna blir mildare och att jag får fler pigga dagar innan nästa cyto!! Detta bestämdes förresten när jag var på läkarbesök förra veckan. Besöket gick bra och fort. Onken berättade mest om hur strålbehandlingen kommer att gå till, men det var inga större nyheter.

Jag passade på att ställa lite frågor. T ex om jag är sk Trippelnegativ. Det är jag. Det fanns tydligen både för- och nackdelar med det. Nackdelarna var att det finns färre sätt att behandla cancern med. Man kan bl a inte behandla med hormontabletter. Det är även större risk att cancern kommer tillbaka, och i så fall inom 5 år. Just nu kommer jag inte på vad fördelarna var... Teflonminne!

Jag frågade även om vilken grad min tumör hade. De hade inte gett den någon grad, utan poäng istället. Elstonpoäng 9 av 9, vilket betyder att jag hade den mest aggressiva och snabbväxande tumören. Det kan ju låta läskigt, men det man får ta med i sammanhanget är om den hade spridit sig eller ej, och det hade den ju inte. Det är väldigt bra!! Man brukar även räkna in om den är in situ (inkapslad) eller invasiv (sprider sig till omkringliggande vävnad). Min tumör låg ju inuti en cysta, alltså in situ, vilket var bra.

Jag bad om att få mina papper från Patologen och det skulle inte vara några problem. Jag har inte fått dem än.. Bad även om att få komplettera mina blodprover med att kolla om min ämnesomsättning påverkats av den här karusellen. Det skulle inte heller vara några problem. Snurriga syrran antecknade. SUCK! Det kom inget nytt provtagningspapper med nya prover med posten. Jag ringde i måndags och bad dem skicka, vilket de skulle göra samma dag. Naturligtvis skickar de ett papper utan de kompletterande proverna. Blir så trött på att det ska strulas hela tiden!! Hur svårt kan det va??? Gick till labbet på vc och förklarade klanteriet, och sköterskan fixade så jag kunde få ta de proverna ändå. Mitt TSH låg jättebra till. Skönt! Blodvärdet låg på 103 nu. Vitisarna låg nog på 4 om jag inte minns fel... 



Peruken känns en aaaning bättre att bära. Den har nog börjat forma sig lite mer efter mitt huvud. Men jäklar vad den trasslar sig och den slits jättefort. Hemma går jag runt med en schalett knyten bak i nacken. Det är smidigt och lagom varmt. Ska nog ta och leta efter fler sådana näsdukar som man kan knyta. Nu har jag bara en marinblå med vita små blommor på och den matchar inte så mycket av mina kläder. Jag är ju lite matchningsskadad från mitt yrke... Säg gärna till om ni ser någon fin fyrkantig näsduk som är lagom stor att använda som schalett. Ingen gammal hederlig paislymönstrad ni vet... utan lite mer romantisk, tuff eller ....ja jag vet inte. Fin ska den va iaf.

Oj, nu måste jag lägga mig. Ska åka tidigt imorgon. God natt och håll gärna tummarna för mig imorgon mellan 9-11 ungefär. Kram på er!


1 kommentar:

  1. Så sant... Att våga visa sig svag är den största styrkan!! Vi följer dig, vännen... Ett steg i taget. Och ÄLSKAR texten! "Live in the present..."

    (Men det där med sjal ska vi nog överlåta till någon med stil och smak, det är inte min starka sida, hihi!)
    Puss & kram

    SvaraRadera