FEC 3 och en massa gnäll

Vet inte hur jag ska börja. Vet inte vad jag ska skriva. Men jag måste få skriva av mig. Det är för jobbigt nu... Hatar alla dessa biverkningar som man får efter cellgifterna! Hatar det så JÄVLA mycket!!! Ingenting känns bra i kroppen. Jag är yr, darrig som en 100-årig tant, sjukligt trött men har svårt för att sova. Det har aldrig hänt förut!! Magkatarren tar livet av mig och nu har jag fått torra slemhinnor i mun, hals och öron igen. (Det var troligtvis det jag hade förra gången också, och inte svamp.) Det svider i bröstet på mig och känns alldeles svullet och äckligt i örongångarna. Cellgifter förvandlar avföring till cement i stort sett, så jag får ta laxerdroppar varje dag. Efter nästan en vecka nu med sådana har kroppen till slut fattat vad det är för nåt och då blir det såklart helt motsatt effekt... Som grädde på moset har jag åkt på en förkylning nu också, med ont i halsen, snorig och slemhosta. Orkar inte mer!! Ta bort mig!

Jag är med i två olika cancergrupper på Facebook för tjejer där vi stöttar, frågar och delar med oss av våra erfarenheter. Det har känts bra hela tiden, men ibland är det tufft för många är riktigt dåliga och sorgligt nog klarar sig inte alla... Det känns skönt att få gnälla av sig bland tjejer som vet hur det känns, som är i samma sits som mig nästan. Men när det kommer inlägg från tjejer som får veta att deras cancer är obotlig eller när någons mamma/make meddelar att tjejen gått bort, då känns det inte bra att gnälla för lite biverkningar. Men det ÄR jobbigt. Och det känns som jag har all rätt att gnälla / klaga över mitt helvete. För alla har väl rätt till sitt eget helvete?! Det kommer ALLTID finnas någon som har det värre och jag tror att det är bra att få det ur sig på något vis. Igår hade jag lust att bara gå ut och skrika...vråla, rakt ut! Men vart skulle jag göra det?? Inte i vårt bostadsområde i alla fall... Hur som helst så måste jag gnälla ur mig skiten och det gör jag här. Orkar du inte med det, så behöver du inte läsa.

Tredje behandlingen gick lite bättre i alla fall. Jag slapp kräkas pga bättre tabletter, Emend. Huvudvärken motade jag lite på vägen med diverse tabletter. Men visst mådde jag skit och låg i soffan hela eftermiddagen och kvällen utan att få nåt vettigt i mig. Dagen efter var bättre och de kommande dagarna var ungefär som innan med otrevligt illamående mm. Jag fick en helt underbar sköterska under behandlingen som jag pratat med på telefon ett par ggr innan. Otroligt omtänksam! Hon ville mig så väl, klappade på mig, hämtade fika ett par gånger och ville verkligen att jag skulle ha det så bra som det bara gick. Samtidigt som hon jobbade och hade full koll på allt dessutom. Jag bad att få byta till henne istället, men det verkade känsligt. Jag ska i alla fall ha henne nästa gång också.

Jag passade på att fråga om fertiliteten efter cyton. Såhär i efterhand har jag nämligen hört att mensen kan försvinna under behandlingarna och aldrig komma igen. Därför ska de erbjuda utplock av ägg innan start. Det har de inte gjort. Sköterskan lovade att ta upp detta med onkologen och återkomma till mig. Igår ringde snurriga sköterskan mig och berättade att hon pratat med onken om detta, och han hade genast erkänt att de gjort fel och att de ofta glömmer fråga/erbjuda detta. Allvarligt!? Han försökte bortförklara det lite med att många cancerformer är hormonkänsliga och man ska helst inte gå igenom en hormonprocess med utplock av ägg med risk för att cancern blir värre. Men nu var det så att min cancer inte är hormonkänslig så det hade troligtvis gått. Men nu är det försent. Jag ska träffa onken nästa vecka. Får se om jag orkar ta upp det med honom då. Sånt får de bara inte slarva med!