Starkare än du tror

Det är ganska ofta jag får höra att någon tror att de inte skulle orka gå igenom en behandling som jag gör. Visst känner jag ibland att jag bara vill försvinna, ge upp och skita i allt, men då kommer ALLTID tankarna på att jag inte kan lämna mina barn. Det är dem som gör att jag kämpar. Att lämna dem utan mamma finns inte på kartan. Den tanken är outhärdlig. Det orkar jag inte ens prata om. Så när någon säger sådär till mig, svarar jag bara att jag inte har nåt val. Det finns ju inget. Självklart skulle du orka gå igenom samma sak som mig. Det är ett helvete, men man får bara ta ett steg i taget.