tisdag 5 juni 2012

Avtackning i för små kläder

Men herre gud, hur trött får man vara egentligen? Jag blir ju inte piggare av att sova mer heller, men man måste ju ändå testa. Har sovit middag 4 timmar idag. Hade lätt kunnat gå och lägga mig och sova 4 till. Men istället borde jag gå ut och få lite energi...frågan är om jag orkar. Helt knäppt det här!

Ikväll ska jag träffa mina arbetskamrater för att tacka av fina J som går i pension. Det kommer att bli väldigt tomt efter henne, så det är väl varningsläge för känslosvall. Jag har träffat ett par stycken av dem medans jag varit sjuk, men inte hela gänget. Vad konstigt det känns att träffas efter 6 månader hemma! 6 månader... det har gått fort på nåt konstigt sätt. Vissa dagar har visserligen aldrig velat ta slut och jag har velat snabbspola fram när jag mått som värst. Men nu är jag ute ur cyto-tunneln i alla fall. Det kan dock fortfarande komma nya biverkningar så här en tid efter, som tex att tappa naglar eller att ögonfransar och bryn trillar av helt och hållet. Värk i kroppen... Jag har faktiskt lite ont i ena pekfingret och hoppas att jag inte fått nån form av artros eller liknande. Men tänker vi inte på det så finns det inte, eller hur!? Hur som helst så är troligtvis det värsta med cyton avklarad och nu är det snart dags för nästa steg.

Dagens stora problem är vad jag ska ha på mig, nästan allt är för litet. Jag har gått upp 8 kg under cellgifterna och satt personligt viktrekord. Inget att fira precis och blir ju inte roligare när folk påpekar hur tjock man har blivit. Tack, jag lider som det är redan och behöver ingen påminnelse. När man går igenom detta cancerhelvete ska man inte behöva stå till svars för sin vikt också. Det är det minsta problemet just nu, även om det inte känns så litet. Skulle vinden vända och jag skulle bli liggande på sjukhus med metastaser i kroppen är det nog inte helt fel att ha några kilon att ta av heller. Hellre det än att tyna bort. En del människor saknar empati...så är det bara. Men nu glömmer vi det och går och tar ytterligare en kik i garderoben. Kanske har det tillkommit nåt plagg sen förra vändan...

2 kommentarer:

  1. Hej! Hittade din blogg och har själv precis börjat min cyto-resa. Måste kännas skönt när den biten är avklarad. Bra kämpat av dig :)

    SvaraRadera
  2. Lilla gumman...vad du kämpar! Du måste tro på att allt blir bra och kom ihåg: du ska inte springa fortare än din skyddsängel kan flyga...

    Btw, du vet väl att jag kan allt om artros...bara fråga!! Puss hjärtat!! Nina

    SvaraRadera