Uppdatering

Sånt jag glömt berätta...

*  När jag strålbehandlades den 5:e gången blev jag tatuerad för att slippa alla tuschmarkeringar i strålområdet. Det blev fem prickar som tatuerades på gammaldags vis. Ingen Miami Ink utrustning här inte. Pricken mitt på bröstbenet gjorde mest ont, men ingen av dem var smärtfri.

*  Strax efter midsommar åkte scarfarna av, då hade håret börja växa på allvar. Sedan dess har de inte åkt på. Nu har jag faktiskt ganska tjockt hår och behöver tom klippa mig för det börjar likna en pälsmössa. Tänkte passa på och färga det lite blondare också.

*  Ögonbrynen är nästan som vanligt igen och likaså ögonfransarna. Jag tappade aldrig allt.

*  Vi har varit på utlandsresa och gottat oss i sol och värme. Det var skönt att komma bort från väggarna lite och tanka sol, ljus och värme inför vintern. Det var inget problem med det strålade området, men jag  täckte det duktigt mot solen. Däremot var jag väldigt trött, men det hade jag varit hemma också.

*  Det är tydligen tänkt att jag ska bli av med min Port-a-cath, min venport, i september, men jag har inte fått någon kallelse. Nu hör jag till Uddevalla sjukhus igen. Känns faktiskt ganska motbjudande när jag tänker på Uddevalla. Mår illa vid blotta tanken av staden. Ursäkta, men det beror på cellgifterna och mitt cancerbesked som jag fick där.  

*  Nu när behandlingarna är över sedan en månad tillbaks kan man kanske tänka sig att jag ska vara frisk, pigg, glad och knalla glatt iväg till jobbet igen. Men så enkelt är det inte. Åtminstone inte för mig. Jag är fortfarande väldigt väldigt trött, men har svårt att somna om kvällarna. Jag känner mig inte alls särskilt glad och jag orkar inte börja jobba än på ett tag. Jag har knappt ork eller lust att göra sådant som känns roligt vissa dagar. Det är inte så att jag går och tänker på cancer och återfall så jättemycket. Det är bara jobbigt ändå. Cancer är så mycket mer än en tumör som ska skäras bort. Mardrömmen fortsätter även efter det och berör så mycket i livet.

Nu är det inte så jättelång tid kvar till slutmålet i min insamling hos Cancerfonden. Vi har kommit en bra bit på väg tillsammans, men nu har det stått still ett tag. Det hade känts fantastiskt om vi kunde komma upp till 10 000 kr till den 18 november! Vill ni hjälpa mig med det? Hoppa över den där inredningstidningen, fikan, trisslotterna du ändå inte vinner på eller hyrfilmen för en kväll och skänk den 50-lappen (eller mer) till min insamling. Vem vet, det kanske räddar ditt liv en vacker dag. Tyvärr är risken stor för att du kommer att drabbas.