FINAL

I torsdags var det final. I torsdags ägde den sista strålbehandlingen rum och därmed var min cancerbehandling över. Det var med mycket blandade känslor jag gick ut från Strålbehandlingen, Gula stråket 6, på Sahlgrenska i Göteborg. Det var tungt och jag kände mig ledsen och trött. Hade hoppats på att en stor lättnad och att ett visst glädjerus skulle infinna sig när stunden var inne, men det gjorde det inte. Det kändes som jag sprungit flera marathonlopp på rad och störtade över mållinjen helt utmattad. Inte som en vinnare, eller ens stolt över att jag klarat mig hela vägen. Snarare mer som om jag varit jagad av vargar och precis klarat mig med livet i behåll. Alltför skakad över att känna några positiva känslor. Alltför rädd för att ropa Hej, med risk för att vargen ska hitta mitt gömställe. Hur ska jag kunna känna mig trygg? Vem kan lova mig till 100% att jag inte ska kastas ut till cancervargarna snart igen?

Jag vet...ingen vet något om framtiden. Vad som kan hända bakom hörnet. Jag vet att man ska leva i nuet och njuta av livet här och nu. Fånga dagen. Men den där oron gnager inom mig. Jag försöker att inte tänka på det för mycket, för då blir jag tokig. För vad händer våra barn om jag blir sjuk igen...och om M också blir det? Det vore inte första gången i världshistorien det hände. Det är inte helt otänkbart. Jag har tom en vän som råkat ut för det och jag är skiträdd för att det ska hända vår familj också!

När jag kom hem från sista strålningen gick jag och lade mig och sov, trots att det var fantastiskt väder ute. M väckte mig när han kom hem från jobbet och vi packade med oss godsaker och åkte iväg med barnen till havet. Då kändes det äntligen bättre och jag frågade om ett par goda vänner med barn också ville komma ut och skåla med oss. Det gjorde de och vi fick en riktigt mysig kväll på stranden tillsammans.

Ett STORT TACK till min underbara familj och fantastiska vänner som finns där för mig! Alla fina hälsningar på facebook, ni som skålat för mig på finaldagen, ni som uppvaktat med presenter, blommor, vin, champagne och jordgubbar. Ni som finns - bara ett sms bort när min värld håller på att rasa samman. Som tar emot mig när jag faller och pushar mig frammåt när jag glömt hur man går. Tack för all er kärlek och omtanke, jag är så tacksam över att ha er i mitt liv!