Ett steg fram och två steg bak

Det har gått 8 veckor sedan jag träffade min läkare i Uddevalla nu. Lika lång tid har det tagit för en enkel jävla remiss att nå en psykolog/psykoterapeut som vill ta emot mig. Det är fanimej skandal! Inte sjutton behöver man en psykolog för skoj skull, så hur kan man neka någon hjälp? Det är ofattbart! Både Öppenpsykiatriska mottagningen på min ort och Sahlgrenska har nekat mig hjälp och skickade sedan tillbaks remissen till remitterande läkare i Uddevalla. De tyckte att jag skulle gå till Vårdcentralen, så dit skickades en ny remiss från Uddevalla. Men då blev jag så trött att jag ringde och bokade tid själv innan den kom fram. Det är så dåligt så det finns inte! Sa till M att jag borde hänga mig i entrén på Sahlgrenska bara för att markera, men antagligen skulle balken gå av, för jag är så tjock. Ingenting är lätt och smidigt för oss. Bara motgångar hela tiden. Mörker och uppförsbackar hela tiden. Undrar hur länge man orkar?!

Jag har börjat med sjukgymnastik i hopp om att bli piggare, gladare och starkare. Körde lite lätt styrketräning några gånger på sjukhemmet i närheten. Kändes helt ok under tiden jag tränade, men efteråt kom ångesten och tröttheten som ett brev på posten. En gång hann jag bara 100 meter innan tårarna plötsligt började rinna längs mina kinder. Helt utan förvarning. Så nu har jag fått ett nytt program att göra hemma istället. Misstänker att det är alla intryck runtomkring som gör att jag mår dåligt. Allt folk, ljud, lukter, stress... Allt påverkar mig så enormt mycket nu.

Jag mår alltså sämre nu än för ett par månader sedan. Jag kan inte ens gå in i en affär utan att det snurrar, jag får dimsyn och det värker över ögonen. Det känns ungefär som om jag har på mig ett par glasögon med Coca cola botten. Men det är bara början. Inom några timmar får jag rejäl ångest, hemsk huvudvärk och mår skit. JÄTTESKIT! Därför vore det toppen att få träffa en vanlig jäkla psykolog som kan få ordning på mig så att jag kan må bättre. Orka träffa folk. Kunna sitta på ett fik. Besöka en affär. Läsa en bok utan att bokstäverna hoppar omkring. Jag klarar inte ens av att läsa igenom mitt eget blogginlägg utan att det snurrar i huvudet på mig. BLÄ! Jag spyr på allt!!!

Foto och text: Privat

 

 

 

Oro

Ibland önskar jag att friska fick känna på vår cancerångest och oro. Kanske bara för en dag eller så. Så att de kan förstå hur jävla dåligt vi mår även om det inte syns på utsidan. Och för att de ska uppskatta sitt liv och sin hälsa lite mer.

Jag har haft ont i brösten i ett par veckor eller så. Till slut blev oron för mycket och jag fick träffa min läkare i Uddevalla idag. Han klämde lite och sa att det kändes så bra så. Att man kunde ha lite ont i bland efter strålning och så. Fick ingen mammo, UL eller röntgen. (Fick det i dec-12) Har ju inte känt nån knöl. Ville egentligen få UL för att kunna känna mig lugn, men ville inte verka sjåpig eller tjatig. Nu, väl hemma, ångrar jag att jag inte frågade. Känner mig alltid så underlägsen alla manliga läkare. Känner mig som en liten barnrumpa som inte kan nånting. Som inte har nåt att säga till om. Fan!!....Blev så ledsen på vägen hem, även om allt verkade bra. Vill ju veta varför det gör ont i bland. Vill vara frisk nu. Vill slippa oron och ångesten. Enligt läkaren har jag störst återfallsrisk inom de två första åren med min Elston 9. (Den snabbast växande sorten.) Det har gått ca 1 år nu.. Men det är såklart ingen garanti att det inte kommer senare. "Oron kommer du att ha kvar hela livet, om du så blir 80 år", sa han. Hur ska man hantera den på bästa sätt? Blockera tankarna när de kommer? Eller...ja, jag vet inte.

Jag är ändå nöjd med att jag äntligen fick ut ett par rejäla primalskrik i bilen hem. Som de har längtat efter att få komma ut!! Det var skönt att bli av med dem!

 

 

 

 

Scars

 

 

 

 

 

 

Vidarklinikens omnejd

Vidarklinikens omnejd i bilder

(Klicka på bilderna så blir de större)

Waldorfskolan i Solvik

Nere vid havet

Gazebo/lusthus

 

Taket inne i gazebon (lusthuset)

 

Utsikt från gazebon/lusthuset en regnig dag

På väg mot havet

 Verksamheter i området kring Vidarkliniken

 

"Skyspace i Ytterjärna har designats av James Turrell och är Skandinaviens första och världens mest nordligaste Skyspace. Varje kväll strax innan solen går ner belyses Skyspace upp inuti och samverkar med himlens egna färgskiftningar. Från 30 min före solnedgången till 60-90 min efter solnedgången, får besökarna som sitter inuti Skyspace bevittna ett färgspel på himlen. Skyspace upplevelsen är en slags vilsam och meditativ slow art som ger tid för reflektion och stillhet." Källa här!

 

Nibble Trädgård är en biodynamisk grönsaksodling med friland, växthus och butik. Här finns kalvdans, bröd ifrån lokala bagerier och produkter ifrån Järna mejeri. Även perenner, sommarblommor, snittblommor till självplock och krukor.

Nibble Trädgård ligger ett stenkast från Vidarkliniken.

Kulturhuset i Ytterjärna

Vidarkliniken i mitt hjärta

Ursäkta för långt uppehåll. Ett tag var det nåt fel på bloggen och när den väl funkade igen så hade jag inte ork och lust att uppdatera den.

Vidarkliniken var toppen! Helt underbart! Tre veckor gick väldigt fort och vi som var där ville knappt åka hem för att vi hade det så bra. Vid första anblicken av kliniken så kändes det som att komma till ett kloster. Arkitekturen och hela den antroposofiska stilen på allt var så annorlunda mot allt annat jag sett. Hela omgivningen går i antroposofisk anda och påminner mycket om Amish.

 Det som präglade Vidarkliniken och det jag kommer bära med mig är den enorma kärlek man fick, kände och tog med sig hem. De öppnade upp våra hjärtan på så många olika sätt, och det var en så annorlunda situation att samtala med nya bekantskaper om sådant som gjorde som mest ont. Det fanns inga murar att riva ner eller jobba sig igenom. Känslorna satt på utsidan och vi varvade tårar av skratt med tårar av sorg. Lika för alla.

Alla patienter får olika terapier och behandlingar utifrån deras behov. Jag fick läkereurytmi och akvarellmålning som terapier, ca 3 ggr/v. Jag fick insmörjning av nacke och axlar ca 4 kvällar/v och helkroppsinsmörjning med oljor 2 ggr/v. Efter lunch fick jag rölleka omslag på levern, det fick nog de flesta för matsmältningen. Mycket vila. En stund efter varje terapi och behandling. En stund efter lunch. Däremellan blev det oftast promenader i naturen runtomkring. Havet låg nära och det fanns många vandringsslingor att följa i skogarna runt omkring. Mycket tid för bearbetning, reflektering och återhämtning.

Havet låg ett stenkast från kliniken.

Vi fick nog alla naturmediciner inför varje måltid. För bl a matsmältning. Jag valde att börja med mistelpreparatet Iscador i sprutform 3 ggr/v som tas på morgonen i magen. Det ska jag fortsätta med hemma i 2-3 år för att bl a bygga upp mitt immunförsvar och lever efter alla cellgifter som brytit ned min kropp. Vanliga vården anser ju att man är färdigbehandlad och frisk när man är klar med sina behandlingar (cellgifter och strålning i mitt fall). Men kroppen går ju faktiskt på sparlåga och immunförsvaret är i botten. Om cancern skulle komma tillbaka är det ju bra om immunförsvaret är ok så att kroppen orkar kämpa. Därför tar jag sprutorna och det tackar jag alternativmedicinen för. Trist bara att jag får stå för hela kostnaden själv, då det inte går på högkostnadskyddet. Men får jag leva så är det ju värt närmare 900 kr/månad! Vanliga läkare kan också skriva ut Iscador, men informerar inte om detta tyvärr. Det kan lindra biverkningarna vid cellgiftsbehandlingar och jag hade gärna velat bli informerad om detta under behandlingarna.

 

Iscador

Jag kan varmt rekommendera Vidarkliniken och önskar att alla som har cancer, reumatiska besvär eller är deprimerade, utbrända, utmattade kunde få komma dit. Kolla på Vidarklinikens hemsida om just ditt landsting har avtal med dem. Om det är så, be din läkare om en remiss. Du kommer inte att ångra dig!

Hur jag känner mig efteråt? De två första veckorna efter jag kom hem var jag tröttare än någonsin. Jag orkade knappt ta en kort promenad. Men sedan vände det och jag känner mig faktiskt som en ny person nu. Jag känner mig starkare. Modigare. Älskar mig själv mer. Tar inte lika mycket skit, utan säger ifrån. Känner mycket känslor och berättar vad jag känner. Lite häftigt och spännande faktiskt. Just nu håller jag på att lära känna mitt nya jag.

Det finns massvis att berätta om Vidarkliniken. Om någon har några frågor, så är det bara att höra av sig till mig.

Waldorfskolan i Solvik, en liten bit från Vidarkliniken.

Fördelen med ångest

Det bästa med att ha ångest är att man kan dricka vin mitt i veckan utan att ha dåligt samvete. Ni andra får snällt vänta med att korka upp tills helgen står för dörren. Inte mer än rättvist. Sen finns det väl i och för sig inte så många andra fördelar med ångest än det...mer än att man vet att man lever... Men bara så ni vet; skulle jag bli alkoholist så är det inte mitt fel! Skål!

The Soul & The Mind