Avresa rehab

Tidigt imorgon bitti åker jag till Vidarkliniken. Tre hela veckor. Kändes helt underbart... ända tills jag skulle säga god natt och hejdå till mina älskade små killar nyss. En var helt otröstlig och det dröjde inte länge innan mammahjärtat brast och vi grät ikapp båda två. Den andre sonen undrade varför jag var ledsen...

Jag har köpt coola mjukisdjur till dem som de kan ha både hemma och i skolan när längtan blir för stor. De har även fått brevpapper och pennor för att kunna skriva brev till mig. Vi kommer ju naturligtvis ringa till varandra, men jag får inte lov att ha mobilen på så det blir ju ganska begränsat med kontakt.

Nu känns det mer jobbigt än skönt att komma iväg. Känns som jag kommer gråta hela vägen till Järna imorgon. Kommer antagligen att komma fram rödflammig och svullen i hela ansiktet. Mascarakladd lite här och där... Det är då själva fan att man ska behöva åka iväg på sånt här egentligen. Visst är det skönt att åka iväg, men jag hade hellre åkt 3 veckor till Thailand med hela familjen om jag fick välja såklart. Jävla skitcancer!

Pratade ju förresten med min onkolog förra veckan, och visst kunde min (och andras) cancer sprida sig via blodet. Tyvärr kan man dock inte ta blodprov för att kolla cancermarkörer när det gäller bc. Har man t ex gyncancer så går det. Efter mycket om och men fick jag igenom en skiktröntgen som jag ska göra när jag kommer hem från Vidar. Då ska det letas metastaser.

Onken berättade även att om jag får återfall så är det bra om jag får det i en kroppsdel som går att ta bort, som t ex ett bröst. Om jag däremot får det inne i kroppen, som i en lunga är det inte längre botbart, utan kan eventuellt bara bromsas. Då fick jag så jag teg kan man säga. Att jag dessutom har stor återfallsrisk inom 3-5 år gör ju inte saken bättre. Med andra ord lär jag leva med konstant ångest i 5 år känns det som. Livrädd för minsta lilla symtom. Men enda sättet att fixa denna vidriga situation är att leva för dagen och göra det bästa av den. Att älska sina nära och kära här och nu. Inte skjuta på drömmar, utan göra dem till verklighet. Ingen vet hur lång tid man har kvar här på jorden, men man måste kanske uppleva nåt sånt här för att verkligen inse hur skört livet är.

Ta hand om varandra och pussa lite extra på dina barn ikväll!


Ps. Jag vill inte tjata, men nu är det snart bara en månad kvar till målsnöret i min insamling. Det saknas just nu 2000 kr för att klara målet 10 000 kr. Sätt gärna in en slant för dig, mig...för framtiden! Ds.

Stand Up 2 Cancer

 

 

"This is where the end of cancer begins"

Stand Up 2 Cancer

 

 

Rosa Bandet

Brukar du köpa Rosa Bandet?

Rosa Bandet är en internationell rörelse med ursprung i USA. Pink Ribbon, som Rosa Bandet heter på engelska, startades 1991 av bland andra Evelyn Lauder från kosmetikföretaget Estée Lauder. Sedan dess har Rosa Bandet vuxit till en internationell folkrörelse. Världen över ägnar organisationer, företag och privatpersoner oktober månad åt bröstcancerfrågan.

 

I Sverige är det två organisationer som arbetar med Rosa Bandet - Cancerfonden och BRO, Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation. Under Rosa Bandet-kampanjen säljer både Cancerfonden och BRO rosa band. Även om banden har olika rosa nyanser symboliserar de samma sak – den livsviktiga kampen mot bröstcancer.

 

BROs band är ceriserosa och säljs till förmån för Bröstcancerfonden och de lokala bröstcancerföreningarna. Banden kan köpas hos återförsäljare och lokala bröstcancerföreningar. BROs rosa band kostar 20 kronor, varav 18 kr går till Bröstcancerfonden. Banden bekostas av Estée Lauder.

 

Bröstcancerfonden har även en webshop där man kan köpa olika artiklar med Rosa Bandet på. Se här!

 

 

 

Ett band från Cancerfonden kostar 25 kr och finns bland annat hos ICA, Lindex, Apoteket och Mekonomen. 23,50 kr går till kampen mot bröstcancer. Resterande 1,50 kr täcker kostnader för produktion av band, förpackning, folder och frakt. Sedan 2006 har Rosa Bandet utformats av kända designers. I år är det systrarna bakom klädmärket Dagmar som fått uppdraget.

Såhär ser årets band ut, 2012.

Försäljningsstart är måndagen den 24 september,

men officiellt pågår kampanjen 1-31 oktober.

 

 

2011

 

2010

 

2009

 

 

2008

 

 

2007

 

.

 

 

 

 

Källor: Bröstcancerfonden och Cancerfonden

1 år

 

 

Idag för 1 år sedan kände jag en knöl i ena bröstet stor som en clementin. Idag för 1 år sedan ställdes mitt liv in på Paus. Ett annorlunda år fyllt av smärta, ångest, tårar och många insikter. Jag har fortfarande fler dåliga dagar än bra.Tack vare min familj och goda vänner har jag orkat mig igenom den här mardrömmen och tror mig skymta Start-knappen i horisonten. 18 november förra året fick jag min diagnos Bröstcancer. Två dagar innan vår förstföddes födelsedag. 18 november i år är målsnöret för min insamling hos Cancerfonden. Den är till för ER! För ER framtid! Så att NI ska slippa gå igenom samma sak. Så snälla hjälp mig, hjälpa er! Tillsammans kan vi klara 10 000 kr tills den 18 nov 2012. Hoppa över en öl på krogen ikväll, inredningstidningen, hyrfilmen eller trisslotterna du ändå aldrig kommer vinna på. Skänk den slanten (eller mer) till För framtiden istället! Nu ska Cancerjäveln dö!!!

 

 

 

 

 

 

Uppdatering

Sånt jag glömt berätta...

*  När jag strålbehandlades den 5:e gången blev jag tatuerad för att slippa alla tuschmarkeringar i strålområdet. Det blev fem prickar som tatuerades på gammaldags vis. Ingen Miami Ink utrustning här inte. Pricken mitt på bröstbenet gjorde mest ont, men ingen av dem var smärtfri.

*  Strax efter midsommar åkte scarfarna av, då hade håret börja växa på allvar. Sedan dess har de inte åkt på. Nu har jag faktiskt ganska tjockt hår och behöver tom klippa mig för det börjar likna en pälsmössa. Tänkte passa på och färga det lite blondare också.

*  Ögonbrynen är nästan som vanligt igen och likaså ögonfransarna. Jag tappade aldrig allt.

*  Vi har varit på utlandsresa och gottat oss i sol och värme. Det var skönt att komma bort från väggarna lite och tanka sol, ljus och värme inför vintern. Det var inget problem med det strålade området, men jag  täckte det duktigt mot solen. Däremot var jag väldigt trött, men det hade jag varit hemma också.

*  Det är tydligen tänkt att jag ska bli av med min Port-a-cath, min venport, i september, men jag har inte fått någon kallelse. Nu hör jag till Uddevalla sjukhus igen. Känns faktiskt ganska motbjudande när jag tänker på Uddevalla. Mår illa vid blotta tanken av staden. Ursäkta, men det beror på cellgifterna och mitt cancerbesked som jag fick där.  

*  Nu när behandlingarna är över sedan en månad tillbaks kan man kanske tänka sig att jag ska vara frisk, pigg, glad och knalla glatt iväg till jobbet igen. Men så enkelt är det inte. Åtminstone inte för mig. Jag är fortfarande väldigt väldigt trött, men har svårt att somna om kvällarna. Jag känner mig inte alls särskilt glad och jag orkar inte börja jobba än på ett tag. Jag har knappt ork eller lust att göra sådant som känns roligt vissa dagar. Det är inte så att jag går och tänker på cancer och återfall så jättemycket. Det är bara jobbigt ändå. Cancer är så mycket mer än en tumör som ska skäras bort. Mardrömmen fortsätter även efter det och berör så mycket i livet.

Nu är det inte så jättelång tid kvar till slutmålet i min insamling hos Cancerfonden. Vi har kommit en bra bit på väg tillsammans, men nu har det stått still ett tag. Det hade känts fantastiskt om vi kunde komma upp till 10 000 kr till den 18 november! Vill ni hjälpa mig med det? Hoppa över den där inredningstidningen, fikan, trisslotterna du ändå inte vinner på eller hyrfilmen för en kväll och skänk den 50-lappen (eller mer) till min insamling. Vem vet, det kanske räddar ditt liv en vacker dag. Tyvärr är risken stor för att du kommer att drabbas.

1 av 3 får cancer. Men alla berörs.

Har ni sett den här filmen från Cancerfonden på TV? Vad tycker ni? Vad tänker ni?

Tillsammans kan vi besegra cancer



FEC 4 & Insamling

Vilket fantastiskt gensvar jag har fått på min insamling till Cancerfonden!! Tack snälla ni som skänkt en slant! Dela gärna med er till era vänner på Facebook eller via mail t ex. Pengarna är ju en investering i ditt egna liv. Din hälsa. Och till dem du håller av.

Jag fick min fjärde omgång FEC cytostatika i fredags och jag måste säga att det har känts mycket bättre den här gången....Än så länge. Jag vågar inte ropa HEJ!  Men illamåendet har varit helt klart bättre och jag har känt mig en aning piggare. Fast ordet Pigg är ju att ta i lite förstås... Förbättringen beror antagligen på att jag fick lägre dos den här gången, då det bestämdes sist hos läkaren. Jag känner av magkatarren, äckliga smaken i munnen, lite sömnsvårigheter och magproblemen...men det är ju inte så mycket att göra åt.

Jag och L tog en liten tur till mina föräldrar i söndags och fikade. Egentligen inte det minsta ansträngade, men efter fikan var jag tvungen att åka hem och vila. Sen sov jag resten av dagen i stort sett, med avbrott för middag. Så ansträngade aktiviteter är vad jag klarar (eller inte klarar) just nu.

Ha en bra dag fina ni!

Insamling

Jodå så atte...nu har jag startat en insamling hos Cancerfonden också, som du kan se här intill i menyn till höger. Klicka på bilden och läs min personliga text. Pengarna går inte till mig personligen, utan till Cancerfondens forskning för all cancer....till mig, dig, dina nära och kära... Vi är många som drabbas på ett eller annat sätt. Hjälp till att få ett slut på det!

Massor av kärlek, Annica