Idag för 1 år sedan kände jag en knöl i ena bröstet stor som en clementin. Idag för 1 år sedan ställdes mitt liv in på Paus. Ett annorlunda år fyllt av smärta, ångest, tårar och många insikter. Jag har fortfarande fler dåliga dagar än bra.Tack vare min familj och goda vänner har jag orkat mig igenom den här mardrömmen och tror mig skymta Start-knappen i horisonten. 18 november förra året fick jag min diagnos Bröstcancer. Två dagar innan vår förstföddes födelsedag. 18 november i år är målsnöret för min insamling hos Cancerfonden. Den är till för ER! För ER framtid! Så att NI ska slippa gå igenom samma sak. Så snälla hjälp mig, hjälpa er! Tillsammans kan vi klara 10 000 kr tills den 18 nov 2012. Hoppa över en öl på krogen ikväll, inredningstidningen, hyrfilmen eller trisslotterna du ändå aldrig kommer vinna på. Skänk den slanten (eller mer) till För framtiden istället! Nu ska Cancerjäveln dö!!!
Den 8 september blev jag uppringd av vc på morgonen då de meddelade att de hade en tid till mig. Jag fick en läkare som verkade duktig, men hon pratade väldigt dålig svenska så det var svårt att kommunicera med henne. Jag såg på datorskärmen att de skrivit morgonen innan i min journal att min make avlidit i cancer. Jag bad henne ta bort detta, då det ju inte stämde. Hon skulle göra detta sa hon, men jag tror inte hon förstod vad jag menade.
Läkaren undersökte mig och mätte knölen till 6*7 cm stor. Hon var lugn och optimistisk och var helt övertygad om att det var en ofarlig Fibroadenom. Hon visade mig på datorn och det såg ut att stämma så jag blev otroligt lättad. Jag fick bestämma vilket sjukhus jag ville ha remiss till, för att göra mammografi och ultraljud, så jag valde NÄL. Sedan var planen att jag skulle välja första bästa kallelse. Senare läste jag på nätet att NÄL och Uddevalla sjukhus hade gemensamt Bröstcentrum i Uddevalla, så det var inte mycket att välja på.
Jag gick hem med väldigt lätta steg jämfört med när jag gick dit!
Jag satt och åt frukost den där morgonen i lugn och ro och tänkte att det skulle bli en jobbig dag. Efter jag duschat och gjort mig iordning skulle jag iväg på min farbrors begravning. Det kändes så tungt, att jag tänkte för mig själv "Hoppas jag blir sjuk, så jag slipper gå."
När jag duschat och stod och torkade mig kände jag hur hård jag var på övre delen av höger bröst. Kände efter igen, och jodå, det var nåt där. Så hade det aldrig känts förut. Kanske lite som när jag hade mjölkstockning, men det kunde det ju inte vara, jag ammade ju inte. Var inte gravid heller. Kände efter ordentligt och det kändes som en knöl på 7-8 cm. Hur kunde den komma bara sådär? Fick panik!! Tänkte att "Det kan ju inte bara vara... Nej, lugna ner dig nu, såklart det inte är." Kände igen. Och igen. Och igen. "Tänk om det är farligt att klämma och känna efter för mycket? Tänk om den går sönder?" Tårarna sprutade. Jag var i chock. Vår katt vaknade plötsligt, jamade lite oroligt och tittade till mig, som han brukar göra när barnen är ledsna.
Ringde till M´s jobb. Många signaler gick fram medans jag tänkte att "Detta händer inte!! Inte igen." Till slut svarade M´s kollega och jag försökte behärska mig så gott jag kunde. Hon bad mig prova på hans mobil istället. Kommer inte ihåg vad han svarade, mer än att han bara inte kunde komma hem. Han skulle själv på läkarbesök lite senare. Bad honom ringa mina föräldrar och säga att jag inte kunde följa med på begravningen. Efter en stund ringde mamma tillbaks och försökte lugna mig med att det är vanligt att man kan få vätskefyllda cystor i brösten, och att det inte behövde vara något farligt.
Ringde vårdcentralen och storgrät i luren. Berättade att jag var livrädd, för att min man haft cancer året innan. De kunde inte ge mig någon tid under dagen. De kunde bara ge mig en tid till Primärvårdsakuten i Kungälv kl 17. Jag klarade inte av att vänta så länge, hade ju fullständig panik, så jag åkte till en annan vårdcentral där de har drop in. Väl där blev jag undersökt av en ung manlig läkare som verkade tycka att det var pinsamt. Han gick efter en stund iväg för att hämta en äldre manlig läkare som undersökte lite också. Han var mycket allvarlig och berättade att han skulle skicka en remiss till Uddevalla. Troligtvis skulle jag få komma dit veckan efter, gissade han på. Sedan halvsprang båda läkarna ut ur rummet och det gjorde mig inte mindre orolig. Visste knappt om jag var klar eller om jag skulle vänta på något. Jag åkte hem...men tänkte få ett andra utlåtande i Kungälv.
Någon timme innan mitt andra läkarbesök ringde en sköterska från Kungälv och var upprörd. Hon hade läst varför jag skulle komma dit och berättade att de gjort helt fel på min vc när de inte tog emot mig. Mitt ärende hade så hög prioritering att de borde ordnat fram en tid till mig på morgonen. I Kungälv följde de inte upp sina patienter, utan behandlade bara mer akut. Sköterskan var riktigt arg och skulle se till så att min vc skulle ringa upp mig tidigt nästa morgon och ge mig en tid.
